Amanda 10-14

Citat 10. Sid 186.

"Van Veeteren drog ut en tandpetare och bröt av den."



Detta citat är inte särskilt intressant för bokens handling men det är en sak som jag har uppmärksammat och jag är säker på att jag inte är ensam om det. Van Veeteren har oftast/alltid en tandpetare i munnen. Jag tror att det är något som författaren vill att vi ska uppmärksamma och det är nog ett sätt att få Van Veeteren att framstå på ett visst sätt. Lite "macho" och oberoende av andra, han bryr sig inte om vad andra tycker om honom. Han knäcker tandpetarna på mitten och slänger dem på golvet istället för att anstränga sig och slänga dem i papperskorgen Han bryr sig inte alls om vem som städar och att det blir extra jobb för den personen. Jag anser verkligen att författaren har lyckats när han får en att uppmärksamma en sådan sak, som egentligen inte betyder ett dugg.

Citat 11. Sid 210.




"Med vänster hand tryckte han långsamt ner handtaget. Den högra kramade om statyetten. Han märkte att han eftersvettades en smula sedan bastun. Dörren gled upp. Han rusade in. Det tog honom mindre än två sekunder att förstå att rummet var tomt. Mer än tomt."

Med det här citatet vill jag påpeka två saker, först att författaren är riktigt bra på att beskriva in i minst detalj, vilket gör det mer spännande. Sen själva händelsen, det är märkligt att hon bara helt plötsligt är försvunnen. Var har hon tagit vägen? Hur kan hon lämna stället precis i tid? Har hon någon som spanar till henne eller har hon möjlighet till att höra vad som sägs på polisstationen? Eller, hon kanske hörde när hennes granne tipsade? Vem vet, det kanske till och med är så att hon inte har givit sig av frivilligt? Författaren har inte skrivit om henne på länge så vem vet?

Citat 12. Sid. 280.

" - Dom stod där runt om henne, liksom... rätt så packade var dem, och jag antar att hon inte var särskilt intresserad, eller hur man nu ska säga. Dom snackade och skrattade och vägrade att släppa henne ifrån sig i alla fall."

Tänk att polisen äntligen får in ett vettigt tips. Bra att någon vågar säga till om vad de såg, det var också imponerande att han kom ihåg det efter så många år även då han var berusad när han såg det. Mönstret blir allt mer synligt. Fyra män var inblandade i det hela och tre av dem är redan döda.

Nu förstår jag hur männen på restaurangen kunde veta att det var någons dotter, det visade på vad som hade blivit konsekvenserna av deras handling.

Citat 13. Sid 285.

" Ett slag hade han också funderat på att lägga sig i sängen istället men någonting hade hållit honom tillbaka"

Jag tänkte när jag läste detta att om han blir allt för slapp nu och börjar ta förgivet att hon inte kommer, att faran är över så kommer hon säkert att komma. Faran visar sig oftast när man minst anar det. Hittar inte så jättemånga nya citat som fångar mig. Det är roligare att spekullera när man inte vet så mycket, ju mer man vet ju mindre finns det att diskutera och spekullera kring.

Citat 14. 301.

"Min far var 4 män- Det var natten till den 30 maj 1965. Hon var sjutton år och oskuld. De våldtog henne i två timmar i ett studensrum i Maardam."

Detta citatet tog jag med enbart för att det gjorde mig så tom inombords på något sätt. Läser man brevet fårstår man att hon inte anser sig vara värd att leva. Förstå hennes frustration men samtidigt vet tycker jag nog inte att det var ett bra sätt att hämnas på. Det var ju så många år sedan. Jag tycker att slutet är mycket bra skrivet, det är gripande och intressant fångat.