Jenny Citat 1-3

Citat ett : s. 13
''En sörjande, tänkte hon. På min mors begravning uppgick antalet sörjande till en person. Det var jag. Så var det med den saken. Dock är det min förhoppning att fler skall komma att sörja."




Jag valde detta här citat för att det ger en bra blick på mördaren. Hon har förlorat sin moder och sörjer, hon är väldigt ensam och mår dåligt. Mamman var väl hennes enda vän, hon kanske har varit väldigt ensam hela sitt liv. Som liten blev hon kanske mobbad och var för sig själv mycket och hennes mamma var vid hennes sida hela tiden och hjälpte henne. Men sen när mamman gick bort blev hon helt ensam, inga vänner eller släktingar som hon kunde ha som stöd. När det kommer fler på begravningen så kände hon en ilska i kroppen som fick henne att tänka.Att mamman hade vänner och det hade inte hon, att hon var ensam. Så hon kanske började mörda dom som gick på begravningen. För att dom också skulle sörja som hon.

Citat två: s. 26
'' Det var det där med telefonsamtalet också. Vad fan det nu kunde betyda ? The Rise and Fall of Flingel Bunt. Vad tusan var det för mening med att ringa och spela upp en gammal sextiotalslåt i luren? Om och om igen.''

Det citatet är vid det första mordet, då det bygger upp en spänning vem mördaren är och varför mördaren väljer just denna låten. Man undrar om mördaren ha någon koppling till låten eller till offren. Mannen måste känna sig jätte förvirrad eftersom han vet inte varför någon ringer upp han hela tiden och spelar upp den låten. Han vill ju inte dra jacket till telefonen eftersom han vill ha kontakt med andra eller någon behöver nå honom. Man undara om mannen och kvinnan har någon koppling till varandra, om dom har stött på varandra innan och mannen gjorde något mot kvinnan och hon söker upp han kanske och vill ge tillbaks.

Citat tre: s. 38
''Kände plötsligt en stark yrsel och öppnade reflexmässigt munnen för att få in mer syre, men det var inte tillräckligt. Det var för sent. Utan ett ljud föll hon framstupa, diagonalt över sin make och slog ögonbrynet i skohyllans vasa kant.''

Detta citat är när Ilse kommer hem från en föreställning hon hade varit på, hon känner på sig att något har hänt. När hon är framme vid ytterdörren tycket hon det värkar tyst och mörkt. Ilse tror kanske att hennes man har gått och lagt sig. Men när hon känner på ytterdörren är den öppen och inte låst. När Ilse kommer och ser sin man tror hon bara att han är skadad och inte död. Hon blir så chockad att se sin man så, att hon svimmar. Hon vågar inte tro att han är död och ingen skulle vilja skada honom.