Christian, Citat 1-3

Kvinna med födelsemärke
citat 1, sid 13

Under ytan

"En sörjande, tänkte hon. På min mors begravning uppgick antalet sörjande till en person. Det var jag. Så var det med den saken.
Dock är det min förhoppning att fler ska komma att sörja.
Det var ingen dum formulering, och medan hos stod där och kämpade med kylan och vätan och den undertryckta gråten, var det som om själva dessa ord tänt en liten låga inuti henne".

Mamman hade strax innan hon dog begärt någonting av sin dotter, för första gången. Det var allvarligt, det var lite otydligt formulerat - men ändå framgick det helt tydligt vad uppgiften gick ut på. Dottern måste ha känt till bakgrunden sedan länge. Hon hade känt igen lidandet, fast i mindre utsträckning hos sig själv. Uppväxten hade säkert påverkat av något som hänt mamman. Dottern verkade acceptera sin uppgift. Kanske hon kände att först nu kunde hon ta ett ansvar, vara självständig.

citat 2, sid 38

Födelsemärke

"Ena byxbenet, det högra, på hans grå gabardinbyxor hade halkat upp nästan till knäet och blottade det där fula födelsemärket som liknade en liten krokodil, och som hon hade varit så förtjust i medan de bara var förlovade".

Ordet finns i titeln, och författaren berättar om det som hänt i tredje person, det borde vara oviktigt när Ilse Malik hittar sin man död. Tanken kanske är att nöta in ett samband mellan händelser och personer hos läsaren. Ständigt berättas om detaljer för läsaren, som kan verka oviktiga, eller så är de viktiga - läsaren tvingas lite till att fokusera.

citat 3, sid 81

Rickard Massleitners personlighet

"Det var uppenbart att ölen börjat verka i kollegans (Enso Faringer) virriga skalle nu, och med ens insåg Massleitner hur fåfängt allt verkade. Att han skulle behöva bli bisprungen av en sådan som Enso Faringer! Sitta här och utbe sig tjänster av denne allmänt ringaktade och förbisedda driftkucko. Herr Fräulein, som eleverna brukade säja!"

Författaren ansträngninger sig att få Rickard Massleitner att verka osympatisk. Han är inte omtyckt av lärarkollegerna, inte av sin förra fru och bara i viss utsträckning av sina barn. Han känner inte sina grannar.
Massleitner har låga tankar om Faringer, t o m när han söker hans hjälp. Sitt eget beteende funderar han mindre över, utom när han tycker att andra är sämre (den störiga 15-åringen, Faringer). Man undrar nästan om författaren tycker att Rickard Massleitner borde dö! Innan det har hänt. Eller i alla fall ursäktar att han måste mördas. Man kan jämföra med dottern till den nyss döda modern. Här anar man att något allvarligt är på gång, något kriminellt, kanske det centrala i handlingen - men här beskriver författaren den allvarliga uppgiften hon får på ett nästan ursäktande sätt. Författaren nämner andra världskriget lite löst, i så fall kan hämnd långt efteråt kanske tolereras. Vi får se längre fram......